Jag växte upp på en plats där man hejade på alla man träffade när man var ute, i alla fall så var det så när jag var mindre. Det kunde leda till att lite konstiga situationer uppstod när man var på en hel annan plats och av ren vana hejade på folk man mötte, ofta möttes man av konstiga blicka. Många undrade nog vad man höll på med, man hejar ju inte på främlingar. Men nu är det helt plötsligt okej igen, varför, jo för att jag har en hund. Som hundägare är det tydligen helt okej att heja på varandra men även på andra, stanna och prata om lite allt möjligt. Så hade man aldrig gjort om inte hundarna vore med, intressant tycker jag. Men det är väldigt trevligt att det är "tillåtet" att heja och prata med främlingar, bara för att man har en hund..