I lördags så var det premiär för Helsingborg Marathon och min duktiga sambo var med och sprang. Jag förstår ju inte riktigt varför man ger sig ut och springer 42 km. Men är mycket imponerad av alla som tog sig runt den långa banan. Inte minst imponerad av min kära sambo såklart som tog sig runt hela varvet, som va ute och sprang i lite över 5 timmar. Jag hade ALDRIG klarat av det! Och nu har han fått blodad tand, två marathon nästa år vill ha spring och såklart Göteborgsvavet.