Vad fjantig jag känner mig, brandvarnaren tjuter hos grannen som är en gammal dam (och storrökare) så jag hade inte varit jätte förvånad om det skulle börja brinna där inne. Men fjantigt som jag va så vågade jag inte ringa på, himla dumt kan jag ju tycka nu i efterhande. Det brann inte men kunde lika gärna gjort. Jag blev i alla fall väldigt nervös och rädd, visste inte vad jag skulle göra. Så hörde jag att grannarna en våning upp pratade med varandra i trapphuset så jag gick upp och frågade dem om dem hört brandvarnaren och det hade dem men dem kunde inte höra vart ifrån det kom. Så jag berättade att det var från min granne mittemot mig och då kom dem båda med ner, vi tyckte det luktade lite bränt så vi ringde på dörren. Efter ett bra tag kom den lilla damen och öppnade dörren.